Just nu ligger jag på en nivå då jag inte känner några känslor alls, jag har egentligen ingen lust att göra någonting utan jag vill bara ligga inne då jag slipper tänka på hur jag ser ut, eller vad andra ska tänka om mig. Humöret går upp och ner. Jag kan vara hur glad som helst och 2 minuter senare så kan jag gråta eller vilja slå sönder något av ren ilska. Det som tynger mig mest just nu är hur jag ska hinna bli "frisk" tills jag börjar skolan i höst. Kommer jag att få den hjälp jag behöver tills dess? Allt tar ju sån himla tid när det kommer till sjukvård.

Min dröm är att kunna gå klart skolan med bra betyg, mina diplom i handen och känna mig stolt över mig själv. Men när jag varken har ork psykiskt eller fysiskt hur ska jag då klara av det? Tänk er att vakna upp varje morgon med värk i leder och muskler, huvudvärk och svälld i halsen. Vissa dagar måste jag till och med ligga kvar i sängen 1-2 timmar innan jag orkar ta mig upp p.g.a värk. Sen har vi klumpen i bröstet som alltid finns där, tankar om hur värdelös, ful och äcklig jag är dyker ofta upp. Jag blir ofta så äcklad av mig själv att jag blir förbannad på människor i min närhet så fort dem öppnar munnen, ibland vill jag inte ens gå ut. Ja ni kanske tänker, men hon verkar inte må så dåligt? Men det är inget jag väljer att visa för jag vill inte lägga min börda på någon annan eller riskera att bli dömd på fel sätt. I dessa situationer tar jag på mig min så kallade "mask" och spelar någon jag egentligen inte är, utan någon som jag önskade vara.